Nu kan folk knappast säga åt mig att jag inte gör något utav min vardag. Jag har, läs och häpna, lärt mig franska! Just det, franska som i språket de brukar i Frankrike. Visserligen har jag fått min nya kunskap från att ha hjälpt min 14-åriga lillebror att läsa på till det kommande franskaprovet för åttondeklassarna på Hertsöskolan. Ändock känner jag mig stolt över att ha pressat min vänstra hjärnhalva att jobba hårdare än på flera år, vilket ju resulterade i att jag till slut kunde mer om den franska grammatiken än min bror. Alltså; om man adderar min nya kunskap i den franska grammatiken med de fraser och uttryck min kära vän Tina lärt mig under alla år, så kan man säga att jag pratar nuförtiden även franska. Svenska, finska, engelska, tyska och franska. Ryska nästa.